Jag skall knyta an till den tråd jag startade tidigare genom att publicera ett inlägg av Frank Nilsson, tidigare publicerat i Örnsköldsviks Allehanda, som handlade om "jordbruket och den globala uppvärmningen". I dagarna kan man läsa i lantbrukstidningarna att korna är stora miljöbovar genom sitt ideliga rapande av gaser. Jag vet, att det tidigare har gjorts försök med att få korna att rapa mindre. Detta känns verkligen konstigt, eftersom kor är idisslare. Kor har alltid varit idisslare och kommer så alltid att vara.
Myndigheterna är ju nu helt inne på att få oss att i större utsträckning finna vår föda i kolhydrater. På nyheterna på sistone har vi blivit varnade att äta rött kött. Det här är en bra grej om man vill få folket att inte äta kött. Varna för cancer! Det måste ju slå igenom omedelbart.
Jag har fått en hel del gensvar via mail på det blogginlägg jag hade tidigare i detta ämne. En sammanfattning av dessa kommentarer kan vara att fler och fler börjar förstå att den stora boven i vår kosthållning inte är fett utan socker. Kolhydrater (socker) kan man finna i en mängd olika matvaror; vissa är snabba och andra långsamma. Det som känns som det viktiga är att man skall försöka få i sig långsamma kolhydrater i en lämplig mängd. Dessa ger inte så höga toppar i kroppen och inte heller så djupa dalar. Det är i de djupa dalarna vi känner ett enormt sockersug. Om vi kan begränsa födointaget till långsamma kolhydrater eller födoämnen med litet eller inget innehåll av kolhydrater blir vi alltså inte heller sockersugna.
Efter att ha praktiserat Stenålderskost i en månad kan jag konstatera följande: Jag går stadigt ner i vikt. Jag är aldrig hungrig. Jag har mycket mer ork. Min mage mår bättre. Jag är aldrig sötsugen.
Vad som är viktigt när man skall lägga om till stenålderskost är att man måste bli kvitt sin skräck för fett!! Det är bättre att dricka ett glas grädde än ett glas vanlig mjölk ("blåmjölk" är helt ute ur diskussionen). Det är från fettet jag skall få energin. Efter att jag börjat prata om denna kosthållning har jag fått många exempel ur det dagliga livet om hur man levde förr. En trea grädde i ena bröstfickan och 2 ägg i den andra klarade dagen för många som arbetade hårt på den tiden. Fett fläsk var en nödvändighet "för gammalt", men idag äter man inte ens sidfläsk för det betraktas som helt felaktig kost. Har vi verkligen blivit så förda bakom ljuset?
Idag finns det inte en tidning som inte varje vecka ger oss nya bantningstips. Även i fredagens Land fanns en artikel om en dam som ville gå ner 10 kg. Så vitt jag ser det så handlar det hela inte om att banta och banta igen. Det handlar om att lägga om sin kosthållning. Och jag har blivit helt såld på stenålderskost. Det känns så himla naturligt för mig och jag känner att jag mår väldigt mycket bättre.
Jag äter idag i huvudsak kött eller fisk, rotfrukter, mejeriprodukter, bär och frukt.
För den som behöver bli mer överbevisad om det förträffliga med denna kost har Frank Nilsson färdigställt ett suveränt kompendium som bland annat förklarar vad fett och kolhydrater gör i kroppen. Enkelt och lättfattligt även för den som inte är kemist. Kompendiet innehåller också många recept som har varit till stor nytta för mig. Hör av er till mig om ni vill komma över detta kompendium.
Dessutom har jag fått tips om att Sten-Sture Skaldeman skrivit ett antal böcker i ämnet nämligen;
Frågor och svar om Skaldemans diet,
Ät dig ner i vikt! : praktisk viktminskning för feta män och runda kvinnor,
GI-Noll! : för kvinnor som vill äta sig smala, vilken är hans senaste bok i ämnet.
Han är ju bara för snygg. Vad härligt det är med dessa vallhundar med denna stil. Det blir hur bra bilder som helst.
Rita och Lasse har tre Vorsteh (osäker på stavning och pluralisformen) och jag såg direkt att Inka tyckte att de var mycket trevliga att få som kompisar. 
Samtidigt som det var så härligt med semester så var det lika härligt att komma hem igen. Det är ju bra att man känner så. Lille Gustav hade jag så klart längtat efter och som tur var kom Mia och han hit idag så jag fick kramas lite. Jag tror jag kramades mycket och busade på väldigt för till slut somnade han stående på knä i mormors soffa. Men, det är lika bra att han vänjer sig redan nu för det kommer att bli mycket bus framöver...
