Sari och Iiro i VM

Oj, vilken härlig helg vi hade i Helsingfors. "Den vita staden" är verkligen ett perfekt mål för en weekend-trip. Jag kan gott tänka mig att åka tillbaka igen.

I Helsingfors finns mängder av sevärdheter att besöka och det mesta ligger väldigt centralt. Dessutom är det mycket lätt att ta sig fram. Tunnelbanan utnyttjade vi flitigt och därför hann vi se så väldigt mycket. Här ovan är en bild på Domkyrkan vid Senatstorget.

Men det allra viktigaste för oss att se var naturligtvis Sari och Iiro i VM. Huh, så spännande!

Vi satt högt upp i Helsingfors fina ishall. Denna bild tog jag när Sari och Iiro startade första banan. Sen la jag ner kameran, för det finns verkligen inte en chans att hinna fota när det är VM-tävlingar på gång. Det var så väldigt spännande och de var så duktiga. De bjöd på två fantastiska race. Tyvärr valde Iiro fel väg bägge gångerna, men man kan se att de har en verklig potential att komma långt.

Nu är vi nästan klara!

I lördags plockade vi upp alla våra stora potatisar! Det är verkligen otroligt vad de har växt under sommaren. Förra året fick vi inte ens igen sättpotatisarna och i år fick vi hur mycket som helst! Det är verkligen skönt när det närmar sig vintern och det mesta arbetet är avklarat. Kaj har städat av maskinerna och börjat ställa undan dem. Nu återstår lite plöjning och gödsling och sen är det bara att vänta in vintern.

Mina små guldgossar växer så det knakar. Det är nog så att de får tillräckligt med mat av Rina. Men, de kan i alla fall gå nu! Visst är de söta.


Tarmo tävlade i Kramfors i helgen och Lillemor var där och fotade. Härliga fartfyllda bilder! Ovan Tarmo och Birk och nedan Tarmo och Nero. Jag har ingen aning hur det gick för dem på tävlingen, men skall ta reda på det.

Dessutom en härlig bild på en liten pudel som jobbar på som bara den! Kul!

Så till något helt annat: Jag läste i Jordbruksaktuellt i veckan att det nu är fritt fram att döpa sina barn till namn som: Budweiser, Metallica, Coca-Cola, McDonalds mm. Tidigare har man inte kunnat göra det, men de svenska riktlinjerna runt namngivning har lättats. Himlars vilken tur att Gustav redan är döpt!

Slutligen ett mycket stort grattis till min minsting Karl som idag fick brev om att han antagits till militärutbildning och rycker in i januari 2010! Han skall utbildas till amfibiesoldat nere i Göteborg! Jag har ingen aning om vad en amfibiesoldat gör, men Karl ville väldigt gärna bli en sådan, så det var lyckat att han blev antagen.

Grattis Gustav på ettårsdagen!

Idag fyllde mormors lilla busunge ett helt år! Tänk vad tiden går fort. Snart är det väl dags att hänga på ryggan och knalla iväg till skolan.

Den stora dagen firades naturligtvis med presenter.

Snörena och papperet var himla kul, men i övrigt var det inte så lätt att förstå att innanför dessa fanns fina presenter. Mormor hjälpte till med öppnandet.

Sen var det dags att äta tårta och det måste man få göra alldeles själv när man fyller ett år. Gustav var mycket noga med att han skulle äta med sked. Han ville inte använda händerna alls. Det gick lite si och så. Som tur var hade mamma tagit av alla kläderna så det var bara att spilla på.

Den tårta som inte hamnade i munnen utan ramlade ner i stolen la han helt sonika sitt tjocka lilla ben över och så var det problemet borta. Det var bara att vandra in i duschen efter tårtkalaset och duscha bort alla spår av den stora festen.

Efter denna rapport vill jag återknyta till de viktiga D-vitaminer vi talat om tidigare. I Land idag står att läsa att svamp innehåller stora mängder av denna vitamin. Nya studier visar att trattkantarellen innehåller så mycket som 20 mikrogram D-vitamin per hekto. Jaha, då blir det att springa till skogs och leta svamp då! Jag har varit ute och spanat och här har det varit mycket dåligt med kantareller tidigare. Men, kanske kommer de nu när det regnat så häftigt. Passa er för att ranta omkring i skogen till veckan bara för nu startar älgjakten.

Eftersom träningen i torsdags blev inställd på grund av skyfall föreslår jag att vi träffas på tisdag istället. Det ser ut att bli bra väder då, men om ni är osäkra så ring innan ni åker. Vi träffas kl 16.oo.

Grönfink och Bofink

Jag läste i DN häromdagen att ovanligt många grönfinkar och bofinkar dött i Sverige i sommar. De många dödsfallen har berott på en parasit som orsakat kraftiga inflammationer i fåglarnas svalg och kräva. Så synd! Hoppas det inte har drabbat de småfåglar jag hade här i vår och under försommaren. Det var mängder av grönfinkar och bofinkar vid mitt fågelbord och jag hoppas de kommer tillbaka nästa vår igen. Jag har ju redan förlorat de ladusvalor som alltid byggt bo i lagårn, så nu får det räcka med fågelförluster.

Visst är det väl så att det börjar bli höst. Lite sorgligt känns det allt när barnen går till skolan igen och sommarlovet är slut. Men, samtidigt blir det lite lugnare för Kaj och mig. Sommaren är väldigt intensiv för oss, så nu när alla ensilagebalar är rullade och alla bär är inplockade kommer det en lugnare period. Kanske man hinner med att träna sina hundar igen då. Macky känns väldigt bra och är rolig att jobba med. Han är i en härlig ålder och det känns stimulerande att få börja träna en unghund igen. När det gäller Rinas små tjocka pojkar så undrar jag allt hur det skall gå. Jag tror de är lika breda som långa och det ser väldigt jobbigt ut för dem när de skall försöka sig på att gå. Vi får väl införa stenålderskost på dem också så snart Rina har slutat ge dem mat!

Så en mycket glad nyhet: Pink Floyd har fått polarpriset i år. Det är jag väldigt glad för eftersom deras skiva "The Wall" är min stora favorit genom tiderna. Jag har ännu inte stött på någon skiva jag tycker är bättre än denna. Så: Grattis Pink Floyd!

Jag har några barntankar kvar. Kanske det är dags för någon sådan:

* När man blir gammal snor hjärnan runt och på den andra sidan har den en annan hårfärg.

* Gamla människor blir för små inne i huden och då sugs huden in.

* Mormor och morfar blir inte så lätt arga för de är så gamla och har inte så mycket argt kvar.

* Gamla människor dansar inte snabba danser. För i så fall skulle de kunna snubbla på varandras käppar.

Nyttan av en ko

Det här en faktauppsats om en ko, skriven av en mellanstadieelev. Är den inte underbar!

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll.
Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning. Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Träning

Rina och valparna mår hur bra som helst, så jag tror vi skall ta och starta upp träningarna nu. Vi träffas på torsdag kl 16.00.

Här är de första bilderna

Idag har jag tagit mig för att fota valparna en första gång. Bilderna är som vanligt inte de bästa, men man ser i alla fall hur pojkarna ser ut. Den första valpen är mycket lik Rina. Det som skiljer är egentligen bara den svarta fläcken uppe på huvudet.

Den andra valpen är mer normalt tecknad. Dock har han ett öra som är till hälften vitt. Nu blir det spännande att se hur de kommer att jobba när de blir stora. Växer gör de i alla fall så det knakar så snart kan vi gå ut till fåren!
Rina opererade även bort livmodern vid kejsarsnittet och var lite hängig de första dagarna, men nu har hon piggat på sig.

I veckan fick jag mail från Sari i Finland. Hon skall delta i VM i agility med Iiro! Så fantastiskt roligt det var att höra. De deltar i Finlands lag på fredag den 26 september och skall gå två banor. Kaj och jag bestämde oss för att ta en semesterhelg i Helsingfors för att få se dem tävla. Mamma följer också med så det blir dubbelt roligt. Det var ett tag sedan vi träffade henne.

Det var inte helt lätt att boka sittplatsbiljett till VM:et skall jag säga. Jag fick en länk till sidan och trasslade mig igenom det själv. Den mesta texten var på finska så jag fattade egentligen inte något. Jag tryckte bara där jag tyckte det såg lämpligt ut att trycka. På något vis kom jag i alla fall framåt så nu har vi tre biljetter till fredagens lagtävlingar. Oj, vad det skall bli kul!

Nu har Rina fått sina valpar!

Ja nu är det äntligen klart. Rina har valpat, eller rättare sagt: veterinären har plockat fram hennes valpar! Hon hade bara två valpar och de kunde hon inte få fram själv. Natten har vi sålunda tillbringat på veterinärstationen i Vännäs. Rina är lite moloken idag, men annars funkar allt bra och hennes valpar är väldigt pigga. Tacka för det; de har ju sex spenar var att smaska på!

Gustav!

Idag har jag passat Gustav en stund när mamma och pappa varit på jobbet. Tänk att det är så härligt med barnbarn!

Mormors lilla mums älskar att stå i fönstret och titta på hundarna, bilarna och alla traktorer på gården. Då får ju så klart mormor också stå i fönstret och titta. Inte helt kul, men vad gör man inte. Dessemellan är det mycket bus och mycket skratt. Det är så härligt nu när Gustav blivit lite äldre. Man märker hur han lär sig nya saker för varje dag.

Idag var det alldeles för regnigt för att vi skulle kunna gå ut (det har kommit 60 mm på två dygn!) så vi fick busa på inne. Gustav har börjat gå! Han gick nog 3 - 4 steg från ett skåp till mormor och det firades med massiva applåder. Som tur var kunde Kaj i alla fall gå ut och när Kaj sätter sig i traktorn och kör runt på gården är så klart Gustav mycket intresserad. Jag tror nog han kommer att bli bonde när han blir stor. I alla fall traktorförare...

Ni som bor i närheten har alldeles säkert läst den intressanta artikeln idag i Örnsköldsviks Allehanda om våra besprutade grödor i Sverige. För er som inte gjort det kan jag berätta att Svenska Naturskyddsföreningen genomfört ett projekt kallat "Matens värstingar". Projektet slår fast att potatis sprutas i genomsnitt 7,5 gånger per år och jordgubbar i genomsnitt 6 gånger per år. Det är ju vad jag också tidigare rapporterat om här i bloggen. Svenska Naturskyddsföreningen är bekymrade över den slentrianmässiga användningen av bekämpningsmedel på potatisodlingarna. De säger vidare att "på jordgubbar och även annan frukt och grönt används bekämpningsmedel i större utsträckning än i övriga jordbruket". Om man inte kan hitta ekologisk potatis i affären föreslår Svenska Naturskyddsföreningen att man skall försöka köpa sorter som är tåliga såsom Princess och Ditta. Det man verkligen skall försöka undvika är sorter som Bintje och King Edward. Dessa två sorter är mycket populära men dessvärre väldigt känsliga och måste sprutas många gånger under en säsong.

Eftersom jag vet att det finns de som undrar hur det går med Rina och hennes små "Bigrinisar" kan jag rapportera att de inte kommit ut än. Jag har räknat med att de skall komma imorgon, men Rina är så lugn i kväll så det kanske dröjer ännu någon dag. Jag kommer att skriva en rad så snart valparna är födda.

Sommar och bad

Så varmt och härligt vi haft det ett tag nu. Jag har ändå lyckats plocka en hel del blåbär och hjortron, men det har nästan varit lite för varmt för att vara i skogen och på myrarna. Hundarna är så klart med när jag plockar bär. De busar så väldigt till att börja med och blir hiskeligt trötta och varma efter en stund. Jag har fått ta korta pass och varvat med uppfriskande dopp i älven.

Annars är skogen mycket kul för vovvarna. Rina har funnit en grotta under en bergklack där hon rumsterat om väldeliga. Hon gräver och står i och jag undrar om hon fått för sig att hon skall ta och placera sina valpar där! Kanske bäst att inte ta henne med till skogen framöver, för nu är det bara en och en halv vecka kvar till valpning. Big han ser som sin uppgift att vakta mina bärhinkar och ingen annan hund får komma i närheten av dem. Undrar varför han fått de idéerna.

Jag glömmer aldrig schäfern Jack som vi införskaffade efter att ha haft inbrott i huset. Han var en ganska märklig hund. Extremt jobbig var han när vi var ute. Han hade hur mycket energi som helst, men inne var han mycket lugn och sov för det mesta. En gång när jag plockade lingon hade jag Jack med i skogen. Han störde mig väldigt, som alltid, när jag plockade bär. Han skulle hela tiden vara vid samma buskar som jag och var mycket intresserad av mina händer som for fram och tillbaka över buskarna. Han åt dessutom bär. Till slut blev jag rasande och röt åt honom att finna sig ett eget bärställe. Han lufsade iväg och jag fick arbeta ifred. Bra, tänkte jag, nu har jag kommit på vad jag skall säga för att få honom att lugna ner sig och lämna mig ifred. Jag fortsatte att plocka och när jag sent om sider rätade på ryggen fick jag syn på Jack. Han stod och mumsade bär ur min stora hink! Han hade verkligen hittat ett mycket bra bärställe! Rackarns hund.

Macky har väldigt trevligt i skogen. Han har fått för sig att han skall äta det mesta. Tidigare i sommar, när mamma var här, lyckades han slurpa i sig en hel orm. Jag hann inte få tag på ormen för den slank ner i Mackys gap lika smidigt som när ormen själv sväljer sitt byte. Jag var naturligtvis orolig att han skulle bli sjuk eller om han blivit biten om ormen levde, men inget hände. Macky var lika glad som vanligt de efterföljande dagarna. Nu har han fått för sig att han skall äta svamp. Jag får hoppas att han är lika duktig som fjällkorna på att känna vilken svamp som är ätbar.

Nej, det bästa för hundarna är nog ändå badet. De älskar när jag är med och simmar med dem. Det gör inte jag däremot! Big simmar omkring med ett galet uttryck i ögonen. Ibland sprutar det vatten ur hans hängande mungipor och han simmar alltid rakt på mig! Han älskar att bada och dyker gärna i vattnet, men jag undrar varför han ser så galen ut.

Jag har tänkt mig att vi skall träna på tisdag till veckan. De som kan komma redan vid 4-tiden kan komma då. Jag tror nog vi kommer att hålla på ganska länge så ni andra kan komma när ni får tid.

Grattis Iiro och Sari!

Den här helgen har varit stor på många vis. Inte bara har Karl fyllt 18 år. Nu har också Sari och Iiro klämt till med en fantastisk prestation borta i Finland. Det har varit uttagning till de som skall få äran att representera Finland i Agility ute i världen. Sari och Iiro var så duktiga så de lyckades bli placerade som nr 4 i dessa stora uttagningar. Det betyder att de står som första reserver till landslaget till VM! Det är 3 ekipage från Finland som deltar i VM, men i vilket fall som helst kommer Sari och Iiro att få gå som föråkare på dessa stora tävlingar. Dessutom är det klart att de kommer att delta i Nordiska Mästerskapen i Norge i vinter. Oj,oj så fantastiskt kul. Grattis Sari och Iiro! Som tur är finns ett av Saris och Iiros race på youtube. Kolla det här:
http://www.youtube.com/watch?v=XdFFv5AXXAg

Grattis på 18-årsdagen!

Nu har min yngste pojk blivit vuxen! Karl fyller 18 år idag och det firade vi hos Mia och Tomas. Vi blev bjudna på grillparty denna härliga sommarkväll. Visst känns det lite vemodigt när barnen växer upp och börjar sina nya liv utanför mammas sfär, men samtidigt är det härligt för dem att känna den "frihet" som 18-årsdagen innebär. Nu är det dags för körkort och bil och i augusti skall Karl mönstra.

Här poserar Karl, Mia och Wilma framför kameran.

Jag har börjat plocka bär i värmen. Några liter hjortron har det blivit, men det är lite ont om dem så det blir mycket vandrande på myrarna. Jag har faktiskt hittat riktigt fina blåbärsställen också. Det är bra det för blåbär skall vara väldigt nyttiga. Jag tog med mig en blåbärskaka till kalaset hos Mia. Den är så himla enkel att göra och ni som inte äter stenålderskost kan ju testa receptet. Det är en perfekt kaka för den första lilla bärskörden. Det är lätt att komma ihåg receptet för det är 2 av allt.

200 gram smör smältes. Därefter rör man i 2 dl socker och 2 dl vetemjöl. Tillsätt 2 ägg. Fyll smeten i en smord och bröad form. Strö över 2 dl bär (t ex blåbär eller vinbär). Grädda i 200 grader i 20 min. Enkelt eller hur!

Jag har tänkt mig att vi skall börja vallhundsträna nu i veckan, men det får inte vara för varmt bara. Ni får hålla koll här i bloggen. Jag skriver när det är dags.

Omplaceringshund

Jag fick ett telefonsamtal från en tjej som äger en oregistrerad Border Collie. Det är en hane som fyller 4 år i dagarna. Tydligen har han vallat något när han var yngre. Nu bor han i en lägenhet i stan och trivs inte alls.
Jag vet egentligen inte något om hunden, men om det är någon som är intresserad så hör av er till mig så får ni telefonnummer till ägaren.

Valpar

Igår for Rina och jag till veterinären för att göra ett ultraljud. Spännande! Och vilken tur vi har; hon har små valpar i magen! Veterinären trodde på fler än 4 st och jag antar att hon får 4 - 6 valpar som hon brukat få. Nu har vi kommit så här långt. Nu är det bara att vänta på den stora dagen om en månad och hoppas att det skall gå bra för Rina att valpa. Sen har jag lite jobb framöver med träning!

Det är naturligtvis Jocke som tagit den underbara bilden ovan!

I DN idag står det på första sidan: "Äta mer fett bästa sättet att gå ner i vikt"

Det är en studie (den största hittills) som gjorts vid Ben-Gurionuniversitetet i Israel av en forskare som heter Iris Shai. Under två år följde forskarna fler än trehundra överviktiga personer. Dessa delades upp i tre grupper: Fettsnål diet à la livsmedelsverket, Medelhavsdiet (fisk, fågel, grönsaker, olivolja) och Lågkolhydratdiet à la Atkins.

Resultaten var tydliga. De som åt enligt lågkolhydratmetoden gick ner mest i vikt trots att de fick äta hur mycket fett och proteiner de ville. Sämst gick det för de som trots begränsat kaloriintag åt enligt livsmedelsverkets fettsnåla diet!

"Det är självklart att Livsmedelsverkets nuvarande rekommendationer behöver uppdateras" säger Elisabeth Rotehberg chefsnutritionist vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Hon ingår i Livsmedelsverkets expertgrupp för kost- och hälsofrågor.

Men, hur mår dessa testpersoner? Har de inte sina ådror fullproppade med äckligt fett nu då?

Så här säger studien: "De personer som åt en lågkolhydratdiet, med mycket fett, sänkte dessutom sina blodfetter mycket mer än de som åt fettsnålt och de fick bättre kolestrolvärden"

Så här står det i "Hemkunskap för grundskolan" från år 1962:

Kolhydrater: Socker och stärkelse är lättsmälta näringsämnen. Socker smälts särskilt lätt och tillför kroppen snabbt energi. En idrottsman äter gärna socker under en lång tävling.

Ja, det låter ju trevligt eller hur? Positivt att få snabb energi. Härligt att höra att en idrottsman gärna äter socker. - Så här står det om fett: Fett är ett näringsämne som ger oss mest kalorier. Äter vi för mycket fett lagras det i kroppen som upplagsnäring. Fet mat är svårsmält.

Det är ju inte underligt att många människor känner olust vid tanken på att äta fet mat. Vi har ju växt upp med dessa tankar. Jag ser att det finns de som ser lite äcklade ut när jag lägger smör på en ostskiva. Jag hyvlar på smöret med en osthyvel! Nåja, det tar väl tid att ändra på tankarna om vad som är sunt att äta. Men det känns som att det börjat röra på sig nu!

Som jag sagt tidigare har jag fått intressant information om potatis, grönsaker, frukt och bär vi handlar på affären. Här kommer lite av det:

Den gröda som sprutas mest av alla grödor i jordbruket är potatis! King Edward, som är en känslig potatissort, kan faktiskt sprutas hela 12 gånger under en säsong! De kemikalier man sprutar potatisodlingarna med är direkt skadliga för bin och andra pollinerande insekter och mycket giftiga för vattenlevande djur! För många år sedan läste jag några poäng ekologisk produktion på lantbruksuniversitetet. Vid ett tillfälle träffade jag en potatisodlare som funderade på att ställa om till ekologisk produktion. Han berättade för mig att till och med då potatisen ligger i källaren sprutas den en sista gång. Kaj och jag har alltid odlat potatis själva och har satsat på en sort som heter Ovatio. Detta för att den sorten är mycket tåligare mot allehanda sjukdomar som kan drabba en potatisodling. Jag skulle råda den som inte har möjlighet att odla sin potatis själv att fråga efter KRAV-kontrollerad potatis i affären!

Nu har jag fått uppgifter om att jordgubbar kan sprutas så mycket som 8 gånger per år. Om vi alla hjälps åt att efterfråga ekologiska produkter tvingar vi jordbruket till en utveckling i en annan riktning.

Skottland

Bernt Åström åkte på en resa till Skottland i början av sommaren och kom hem med mängder av underbara bilder. Landet är verkligen vackert och jag börjar fundera på att ta en tripp dit. Bernt skickade mig några bilder, så här kan ni se:

Det är verkligen ett fantastiskt landskap. Man ser att här har djuren gått och betat. Tänk så härligt det skulle vara att skicka en hund att hämta får här! Bernt besökte en man som heter Neil Ross. Han är ansedd som en av Skottlands skickligaste fårhundsdressörer. Det var nog ett intressant besök, för då visningen skulle starta bad Neil en hund hämta 10 tackor utan lamm! Hunden stack iväg och kom tillbaka med en grupp tackor. Ingen av dem hade lamm. Det låter helt otroligt!

Här ser vi Neil med ett antal av hans hundar. Han använder 15-20 hundar i sitt dagliga arbete. Det måste ha varit en underbar resa och ett fantastiskt besök hos Neil. Vad avundsjuk jag blir.

När jag delade ut tidningen i morse såg jag en mycket stor fågel sittande på en klippa vid havsbandet. Den var nästan så stor som en Trana, men inte lika hög på benen. Den var helt svart/grå och hade lång hals (nästan lika lång som tranans). När den snabbt flög iväg såg jag att halsen var krökt. Något annat hann jag inte se. Ni som kan något om fåglar kanske kan hjälpa mig. Kan det ha varit en Storskarv? Finns de här?

Jordgubbar och potatis

Jag har fått en hel del intressant och skrämmande information skickat till mig om hur våra grönsaker, frukter och potatisar behandlas innan de hamnar i affären. Jag kommer att skriva mer om det senare. Jag kan säga så mycket som att dessa nya uppgifter bara bekräftar mina tankar och farhågor.

Som tur är inköpte jag i våras ett antal jordgubbsplantor. Bra det, för nu skall i varje fall inte jag köpa en enda jordgubbe till om det inte är så att den är ekologiskt odlad. Jag skall försöka få till ett större jordgubbsland och provade i år med att täcka landet med tidningar. Ovanpå det har jag lagt hö. Jag hoppas verkligen det kommer att fungera. Att rensa jordgubbsland är slitigt, men i år ser min ogräsbekämpningsmetod ut att hålla måttet. Och som ni ser så börjar det finnas några röda bär i landet. Söta och goda är de som bara den.

Det blir väl inte så många gubbar i år, men nästa år hoppas jag på stora skördar! I vinter får vi nöja oss med vinbär, hallon, blåbär och hjortron. Jag tog med mig hundarna på en skogspromenad för att se hur det blir med bär i år och det ser ut som att jag skall kunna få några hjortron i frysen. Vad är väl godare än hjortron och grädde till eftermiddagsfikat! Inget kaffebröd går upp mot det. (Nja det skall väl vara de där goda arraksbollarna då...) Tyvärr tror jag det blir dåligt med blåbär. Det har nog varit alldeles för torrt för dem. Men det kanske går att få någon liter i kanterna på myrarna där det är lite fuktigare. I vilket fall som helst skall här plockas bär i år, för på affären tänker jag inte handla någon frukt. Om de inte kan erbjuda KRAV-produkter förstås.

Hundarna tyckte det var varmt med skogspromenad idag och lyckades hitta ett vattenfyllt dike. Svalkande och skönt!

Vi har ett väldigt tjusigt potatisland i år. Fullt med raps!

Tyvärr glömde Kaj bort att vi skulle sätta potatis på åkern bakom lagårn, så han sådde raps på hela fältet. Jag tänkte att det nog inte skulle bli så stora problem att sätta potatis i alla fall för potatislandet kupas ju så många gånger. Aj, vad jag bedrog mig. Rapsen har bestämt sig för att den verkligen hör till floran i mitt potatis- och morotsland. Kaj har kupat potatisen tre gånger maskinellt nu, men rapsen frodas hur tjusigt som helst. Idag förstod jag att nu finns inget annat att göra än att ta till manuell bearbetning. Jag har dragit raps i halva landet nu. Vackert blir det men ack så ryggen värker. En del av den uppdragna rapsen bar jag in till de två grisar vi har. De tyckte att den manuella ogräsbekämpningen var alla tiders. Det blev ett riktigt rapskalas.

I helgen var jag och hundarna inbjudna till Olofsfors bruk för att hålla en vallhundsuppvisning. Big tyckte det var härligt och var hela tiden på hugget. Jag lyckades bra med visningen tycker jag och fick till och med till en vallning där en av hundarna styrde fåren runt de två andra som låg still. Himla kul. Jag hade med mig Kelly, Big och Rina. Jag tycker nog att Rina har blivit lite bredare över ryggen nu, så förhoppningsvis bär hon några små "BigRinisar" i magen. Till veckan skall vi åka och ta ett ultraljud på henne. Då får vi se vad som finns.
Innan uppvisningen på Olofsfors bruk drabbades jag av en intensiv renlighetsiver: jag borstade hundarna så de glänste och rusade in, klädde av mig och stoppade shorts och linne, tillsammans med tvätten i tvättkorgen, i tvättmaskinen. Sprang upp i duschen och kom sent om sider på att jag inte hade min nya tjusiga mobiltelefon i närheten. Givetvis! Den låg i shortsen som snurrade runt i tvättmaskinen. När jag äntligen fick ut den var den ca 40 grader varm och luktade riktigt gott av tvättmedel. Jag har försökt torka den ett par dagar nu, men jag antar att det är kört med den mobilen. Jag har plockat fram min uråldriga mobil igen och faktiskt funkade SIM-kortet i alla fall. (Så klart; det heter ju "SIM") Det var bra för de flesta telefonnummer fanns kvar. Jag brukar få så många fina bilder på barn och hundar skickade till min mobil. Jag måste upplysa om att nu går inte det. Min gamla mobil kan inte ta emot bilder.

Bilder från träningen igår

Träningen igår gick så väldigt bra tycker jag. Det var härligt med ett avbrott i vardagen och skönt för hundarna att få jobba. Som vanligt glömde jag ta med kameran ut, men Jocke hade den med sig. Här är ett urval av alla de fina bilder han skickade mig:

Mia och kossor!

Den svenska sommaren är väl härlig! I går kväll tog jag en liten promenad förbi kohagen. Det var alldeles vindstilla och en härlig ljum kväll. Korna som äntligen kommit ut på bete såg verkligen ut att trivas. De skulle väl egentligen ha varit ute redan för en månad sedan, men bättre sent än aldrig! Så får vi nog tänka i år. Nu rullar jag ensilagebalar för fullt. Det är också sent. Timotejen gick i ax alldeles för tidigt i sommarvärmen tidigare i juni och klövern har inte kommit bra alls i år. Detta gör att näringsvärdena i fodret inte är det allra bästa. Det blir till att komplettera med kraftfoder nästa vinter. Som tur är rullade vi tidigare ett lager som vi kan använda till tackorna när de lammar. De behöver väldigt bra foder då. Och så får vi väl hoppas på fin återväxt.

Min Mia fick i julklapp att få bli sminkad och stylad för fotografering som en riktig "Top-modell".

Visst blev hon väl tjusig!

Förlovning

Nu duggar nyheterna tätt minsann. Min son Magnus ringde mig från Malta. Han och hans Ivonne förlovade sig igår på en strand på ön. Grattis båda två!

Det här är en bild från deras besök här i våras.

Nu stundar bröllop i Costa Rica i februari. Oj det blir ett äventyr att få åka dit!

Valparna

Det har varit många förfrågningar om Rinas valpar sedan det senaste inlägget i bloggen. Jag skulle nog redan då ha skrivit att jag kommer att behålla alla hennes valpar. Jag tycker det blev så många fina vallhundar av hennes förra kull. Det här är ju Rinas absolut sista kull och jag vill själv testa av valparna i vallning först. Framtiden får utvisa om några, ingen eller alla skall säljas. Men, det dröjer nog ett tag innan jag är säker på vilka som skall stanna och vilka som skall flytta. Vi vet ju heller idag inte om hon är dräktig eller om valpningen kommer att gå bra. Jag håller i alla fall alla tummar jag har för att det går vägen denna gång också.

Jag har fått så många fina bilder skickade till mig under den här bloggskrivartorkan. Här kommer några av dem:

Här ser ni Ann-Sofi och Arnes Jim efter Kelly och Big. Nog syns det att han avguder sin stora lurviga vän! Gullig bild tycker jag. Jim funkar bra med fåren på gården och i ett mail skriver Ann-Sofi så här: "Idag har Jim spårat och hämtat tackor och lamm, som hade gått in i skogen." Oj, så bra gjort av en 8-månaders valp tycker jag. Vad månde bliva?

Den här fantastiska bilden av en skäggdopping skickade Joakim till mig. Vilken vacker fågel!

Sveriges äldsta fågel är en sillgrissla läste jag i DN för ett tag sedan. 1965 märktes en sillgrissleunge på Stora Karlsö utanför Gotland. Nu har den setts igen. Fågeln har blivit 42 år! Världens äldsta kända vilda fågel är en kungsalbatross. Den sågs på Nya Zeeland och den blev 58 år. Vilken tur att fåglar kan bli så gamla. Då skall jag nog hinna med att se några stycken till!

Nu är jag tillbaka!

Det gått ett långt tag utan att det hänt något på min blogg. Den här starten på sommaren har verkligen varit intensiv för mig. Jar har hört någonstans att "man måste vårda sin blogg". Nu är min blogg väldigt "ovårdad". Många har skrivit och sagt att de saknat mina inlägg. Trevligt i all bedrövelse. Men, bara lugn, nu skall jag börja vårda igen.

Tidningsutdelandet tar en hel del kraft faktiskt, men jag trivs så bra med det jobbet. Det är fritt och bra. Nu på sommaren är det helt underbart med solen som skiner och alla fåglar som kvittrar. Jag har till dags dato lyckats lära mig 54 fåglar! Det tycker jag är mycket bra och nu väntar jag bara på att få höra göken, så kan jag stoltsera med 55 kryss i år. Svalorna har jag spanat väldeliga efter. Men mina svalor som kommit varje år tidigare och byggt bo i lagårn har inte synts till i år. Jag läste någonstans att många svalor dog i Afrika under en köldknäpp i vintras. Antagligen gjorde mina svalor det också.

Mormors lille busfrö har varit här många dagar hittills i sommar och det märks att man kommit av sig när det gäller att passa småbarn. Jag får ingenting gjort! Det är bara bus och skoj dagarna i ända. Jag tänkte att jag skulle väl i alla fall kunna plocka in i diskmaskinen, så jag satte Gustav i en låda och trodde att jag skulle hinna. Men, det finns inte en chans. Han kommer som ett skott så fort man öppnar en skåpdörr eller diskmaskinen. Nej, vi får ägna oss åt annat. Vi kör traktor, matar grisarna, släpper ut hundarna så de får springa och tittar på stora kossa mu. Det är himla kul det.

Mamma hälsade på under midsommar. Vi hade mycket trevligt! För att festa till lite köpte jag två liter jordgubbar. Nyttigt och gott! Jordgubbar hör midsommar till. Så öppnar jag tidningen ATL och läser att Naturskyddsföreningen är bekymrad över att det används mer och mer bekämpningsmedel i jordgubbsodlingarna. Varje planta sprutas i genomsnitt med 6,4 doser per säsong! Det sprutas bland annat mot gråmögel, ogräs och insekter. Aj då, så gick det med den nyttigheten! Jag kommer ihåg hur det var när vi en gång för länge sedan funderade över att spruta mot ogräs på åkrarna. Vi skulle gå kurs för att lära oss hantera dessa gifter. Skyddshandskar och direktiv om hur vi skulle göra om vi fick gift på kroppen eller i ögonen. Det hela slutade med att vi omgående bestämde oss för att inte spruta på våra åkrar. Är det då förnuftigt att ÄTA sådant? Tydligen har användningen av växtskyddsmedel i frukt- och trädgårdsnäringen ökat från 64 ton/år (1996-2000) till 96 ton på senare år.

För att jag inte skall bli för uppretad måste jag byta ämne: Vi har haft vallhundstävlingar i Angervallarna tre helger under maj/juni. Lite jobbigt, men också väldigt roligt. Vi har fått möjlighet att se så många duktiga förare och fantastiska hundar. Jag ställde upp med lilla Rina för skojs skull och hon lyckades bli femma en av dagarna. Jag tror det är fyra år sedan jag tävlingstränade henne, så det gjorde hon bra. Eftersom hon löpte i början av juni bestämde jag mig för att ta en sista valpkull på henne. Nu är hon betäckt med Big. I mitten av augusti skall hon valpa. Jag hoppas verkligen att det går bra för hon börjar bli lite äldre. 28 juni fyller hon nio år. Den tjusiga bilden från tävlingen ovan har Håkan Hägglund tagit.

Hackspett och vitaminer

Nu börjar mina rubriker bli lite komplicerade men det kommer att klarna, det lovar jag. Vi börjar med hackspetten.

Visst är han tjusig! Det är en större hackspett som försöker få tag på lite godsaker ur min utfodringsanläggning för småfåglarna. Det ser lite krångligt och vingligt ut. Han försöker också komma åt solrosfröna genom plastväggen, men i morse såg jag i alla fall att han fick tag på ett frö.
Nu har jag kommit upp i 44 fågelkryss! Jag är mycket stolt. Någon mer skall det väl bli i år, men det där med 100 blir nog lite kinkigt.

Så var det dags för vitaminerna då:
I morse gick det väldigt snabbt att dela ut tidningen. Jag kom hem tidigt och som förströelse roade jag mig med att titta i näringstabeller. Det låter väl kul! Vi köper så gärna hem apelsiner och kiwi från affären för att få i oss c-vitamin. Man tycker väl egentligen också att (sötad) apelsinjuice är väldigt nyttig. Tyvärr hittar jag sällan KRAV-godkänd frukt på affären. Därför ville jag se om det inte fanns något annat jag kan stoppa i mig för att få i mig den eftertraktade vitaminen.
Döm om min förvåning när jag upptäcker att kiwi kommer först på sjätte plats i C-vitamintoppen och apelsin på elfte!! Här kommer hela topplistan:

Persilja 200
Svarta vinbär 180
Grönkål 117
Brysselkål 109
Grön paprika 80
Kiwi 74
Blomkål 72
Jordgubbar 70
Vitkål 60
Gräslök 56
Apelsin 55
Kålrot 40

Siffrorna efter betyder mg per 100 g ätlig del.

Som ni ser innehåller svarta vinbär mer än tre gånger så mycket c-vitamin som apelsiner. På höstarna ser jag mängder av sådana buskar oplockade i trädgårdarna. Det är väldigt tokigt att man hellre går och köper importerade, besprutade apelsiner istället för att plocka av sin buske. Som tur var har jag svarta vinbär i frysen, så genast anrättade jag en (som jag trodde) delikat paj av dessa bär. Jisses så surt det blev! Gustav, som hälsade på, såg minst sagt lustig ut när han åt mormors paj. Nej, osockrade svarta vinbär i paj är ingen höjdare. Man får äta dem som de är istället.
Jag vet också att hjortron är mycket c-vitaminrika. Jag hittade dem inte i mina tabeller, men jag tror att jag tidigare läst om att de innehåller dubbelt så mycket c-vitamin som apelsiner.

Skeppsmalen och Costa Rica

Idag har jag flyttat tackor med lamm över vägen till deras första riktiga beteshage. De skall inte få stanna där hela dagen. Någon gång mitt på dagen skall de få gå tillbaka till vinterhagen.
Det var inte lätt för hundarna att få tackorna att gå. Lammen fattar inte alls vad det handlar om och tackorna vill inte lämna sina lamm efter sig. Det gäller att ta det riktigt lugnt och låta djuren gå i sin egen takt så lammen hinner med. Hundarna var mycket duktiga. De fick allt ta emot en del stryk av tackorna, men de väntade i alla fall lugnt ut fåren och till slut hade vi fått alla över vägen. Nu kommer det att bli mycket lättare nästa gång. Det är bra att träna in lammen på att lyda hundarna innan jag skickar ut dem på sommarbetet.

Min son, Magnus och hans Ivonne, som är från Costa Rica, hälsade på i helgen. Vi hade så trevligt och visst blev jag lite trött i huvudet av att tala engelska hela tiden, men det är bra att träna på det lite nu och då. Vi försökte oss också på att tala spanska Ivonne och jag, men det gick lite sämre det. För mig alltså. Jag arbetade en period i min ungdom i Spanien, men nu upptäcker jag att den mesta spanskan försvunnit. Ivonne skall ge mig tips på bra spanska filmer att titta på för att jag skall kunna träna på att lyssna till spanska.
Vi passade på att besöka Skeppsmalen i det fina vädret. Ivonne och Magnus uppskattade den lilla utflykten. Det är verkligen vackert i Skeppsmalen och det var en så vacker dag. Vi såg också en del fåglar och en räv! Den här tjusiga ejderhanen simmade omkring i Skeppsmalen. Jag häpnas fortfarande över att jag, som ju faktiskt har ett antal år på nacken, aldrig tidigare sett denna och många andra fåglar. Det är tur att jag äntligen öppnat mina ögon!

Mia och Tomas bor inte långt från Skeppsmalen så vi passade på att titta förbi hos dem också. Eftersom kameran var med fick de rada upp sig för ett foto till familjealbumet.

Nu är det skönt att leva!

Vilket härligt väder vi har! Så trevligt att få en så fin valborg och första maj. Hoppas ni får en härlig helg med mycket sång och eldning. Jag kommer att få ett mycket önskat besök av min son Magnus och hans flickvän Ivonne. Magnus och Ivonne kommer att flytta till Malta om en månad vilket gör att det inte blir lika lätt att hälsa på Magnus nu. Och Ivonne har jag aldrig träffat, så det skall bli så trevligt. Jag får väl ta morsan med mig och åka till Malta till hösten om det finns tid. Då kanske vi kan få till en Maltaguide också:-)

Lillemor hälsade på häromdagen och då måste jag naturligtvis ta ut Macky till fåren. Alla vet ju vilken bra fotograf Lillemor är så man måste passa på. Hon hade dock inte så enkelt jobb. Från att ha varit mycket orörlig och stirrande har Macky ändrat teknik helt och hållet. Nu springer han runt...runt...runt... Och med väldig fart dessutom. Denna bild blev bra så då får den komma med även om tanten med det gråa håret också är med för en gångs skull.

Kanske vi skall ta några visdomsord från barnen då vi ändå är inne på de tankebanorna:
-När man är gammal får man inte knyta sina egna skosnören för då går man av
-Gamla ska helst ha på sig skottsäker väst när de är ute i krig, för de är ju inte så snabba längre.
- Man får inte ha rött eller lila hår när man blir gammal. För då ser man alldeles för pigg ut.
- Om gamla människor ramlar behöver de inte ringa efter ambulans. De drar sig bara upp med käppen.

Och så en till Kaj:
- När min morfar dricker för mycket öl får han åderförkalkning. Då säger han att jag får ha lampan tänd när jag sover, men sedan går han ändå in och släcker den. Och så säger han förlåt dagen efter.

När Lillemor for hem lyckades hon fota denna tjusiga varelse. Jag har frågat mig för och hoppas snart få svar på vilken rovfågel detta är. Jag gissar själv på vråk av något slag. Jag tycker det ser ut som en bivråk, men jag kan också vara helt fel ute. Jag vet i alla fall att det är några mycket kunniga fågelvänner som ibland läser min blogg. Hoppas ni vet.

När det gäller vallhundsträning så kommer den att ligga nere ett tag nu. I alla fall här. I och med att vi har så fantastiskt väder kommer det ganska snart att vara dags för vårbruk. Vi har väldigt mycket att plöja i år och som den goda lantbrukarhustru jag är brukar jag hjälpa till med att köra ut gödsel och harva. Det får väl bli så i år också. Dessutom skall det stängslas så att djuren får komma ut på bete. Det är mycket viktigt att tackor med lamm kommer tidigt ut så att inte lammen föräter sig på de saftiga gröna stråna. Jag kommer inte att ha några träningsfår hemma förrän tidigast efter midsommar. De skall alla ut på beten runt om i trakten och först när vi slagit hö kommer jag eventuellt att ta hem några.

Träning

Jag har några åkrar som torkat upp riktigt bra, så i morgon tränar vi igen. Vi träffas kl 11.00 som vanligt. Om solen skiner, som den gjort nu i veckan, kan vi komma att få en mycket skön dag ute på fältet. Det är kanske läge att ta med lite fika.

I trädgåren är det nu så många fåglar på morgonen att jag har riktigt svårt att gå och lägga mig när jag kommer hem från tidningsrundan. Jag älskar de där små krabaterna och det är så roligt att sitta och titta på dem. Här Bergfink, Gulsparv, Bofink, Gråsiska och Domherre. Nu har jag kommit upp i 30 kryss, så jag närmar mig mina hundra kryss i år med stormsteg.

Lamningen är nästan avklarad. Jag har en tacka kvar som nog skall lamma och två som jag inte vet om de har lamm. De har inget juver än, men baggen var kvar länge så de kanske lammar vad det lider. I princip lammade alla tackor på åtta dagar, så det har varit mycket jobbigt. Det är dock skönt att lamningsperioden blev så kort. Det har gått väldigt bra i år. Alla tackor har lammat själva. Jag har inte behövt dra ut ett endaste lamm och det är ganska ovanligt. Dessutom är tackorna mycket duktiga på att ta hand om sina lamm och det är bra det med tanke på att mer än hälften av dem är förstagångslammare.

Eftersom det varit så intensivt med lamning, tidningskörning, ordförandeskap och mycket annat har jag inte hunnit med mina hundar alls. De känns väldigt otränade och jag undrar hur det skall gå med mitt nyårslöfte att tävla mer i år. Jag funderar i alla fall på att ta med mig någon hund till Viätt på tävlingarna där. Jag får väl ta och testa av dem i morgon och se om de lyssnar på mig. Annars blir det att lägga sig i hårdträning i maj!

Jag fick så underbara små barntankar i mailboxen häromdagen. Många av dem passar mycket bra in på mig som både är gammal, gråhårig, mormor och bonde. Här kommer några:
* Gamla har nästan ingen mat. Det är därför de bor på en bondgård, för då kan de slakta en gris
* När hjärnan ruttnar blir håret grått, men de kan fortfarande tänka
* Om gamla människor inte fick grått hår skulle man ju inte veta att de var gamla. Och så säger man kanske något som de inte förstår.
* Gamla människor hinner inte sitta vid datorn för de måste laga mat hela tiden eftersom de äter så långsamt.

Jag älskar dessa små fantastiska tankar!

Oj vad det lammar!

Nu är det verkligen livat i fårhuset. Så många små svarta ulltussar som skuttar omkring. Den här veckan har varit mycket hektisk. Hittills är det 25 tackor som lammat. Jag fattar inte hur tackorna kan hålla ordning på vilka lamm som är deras. Jag tycker det är väldigt rörigt!
En fördel med att det är många som lammat denna vecka är att lamningsperioden inte blir så lång. Det är lika bra de gör bort det snabbt, för det tär verkligen på mig som barnmorska. Nu har det faktiskt gått mycket bra hittills...Peppar..Peppar! Tackorna har varit mycket duktiga på att ta hand om sina lamm trots att hälften av dem är förstagångslammare. Det är bara en dumskalle som jag håller på och jobbar med nu. Hon fick ett lamm bara, men är inte riktigt snäll mot honom. Hon vill inte stå still och ge honom di, så jag får vara där flera gånger per dygn och hålla i henne. Det är jobbigt, men jag hoppas så klart på att hon snart fattar vad hon skall göra med sitt barn.

Som jag sa; våren kommer när tackorna börjar lamma. Och nu är den här. Idag såg jag stare och bergfink! Det är så fantastiskt härligt med alla fåglar jag har i trädgården. Bättre underhållning finns inte än att sitta vid köksfönstret en tidig morgon med en kopp kaffe och titta på alla små och stora fåglar runt fågelbordet.
Nu håller tjälen på att släppa och det gör tyvärr att det är väldigt kladdigt runt gården och på åkrarna. Vi kan inte träna än, men det går ganska fort nu så kanske nästa helg.

Jag håller på med mitt tidningsutdelande på morgnarna och nu börjar jag ha fått kläm på alla lådor i mitt distrikt. Det går lättare och lättare varje morgon och dessutom börjar det bli ljust så tidigt. Det är verkligen härligt. Om vi inte hade lagt om till sommartid hade jag haft ljust från det jag startar, men nu kommer ljuset cirka halv 5. Då vaknar fåglarna också i Husum och det spelar och sjunger överallt. Nu håller jag på att försöka lära mig fågelläten också, så mitt trötta huvud är fullt av visslingar och kvitter. Det är väldigt svårt, men jag har kanske fått kläm på en och annan nu. Det där får man ta på lång sikt känner jag, för det är verkligen inte lätt.

När jag delar ut tidningen har jag tillgång till Dagens Nyheter. I veckan läste jag en artikel om transfetter = industriellt framställda fetter. Forskare har redan för några år sedan varnat för att dessa konstgjorda transfetter kraftigt ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Nu har franska forskare dessutom upptäckt att konstgjorda transfetter även ökar risken för bröstcancer. Transfetter finns till exempel i chips, kakor och pizzabottnar. I Danmark är konstgjorda transfetter förbjudna och i Kanada är ett förbud på gång. Men i Sverige säger livsmedelsverket att mättade fetter (i smör t ex) är ett större problem för folkhälsan än transfetter!!

Visst måste det väl vara bättre att äta naturlig mat än mat som är konstgjord och inte existerar i naturen?
Jag hörde någonstans att vitaminpiller vi proppar i oss också är skadliga!
Och jag hörde att om vi skall äta bananer måste vi tvätta händerna efter att vi skalat dem innan vi tar i bananen eftersom skalen är så extremt giftiga!
Nu tror jag verkligen det är dags att efterfråga naturliga och KRAV-godkända varor i affären!