Grattis Gustav på ettårsdagen!

Idag fyllde mormors lilla busunge ett helt år! Tänk vad tiden går fort. Snart är det väl dags att hänga på ryggan och knalla iväg till skolan.

Den stora dagen firades naturligtvis med presenter.

Snörena och papperet var himla kul, men i övrigt var det inte så lätt att förstå att innanför dessa fanns fina presenter. Mormor hjälpte till med öppnandet.

Sen var det dags att äta tårta och det måste man få göra alldeles själv när man fyller ett år. Gustav var mycket noga med att han skulle äta med sked. Han ville inte använda händerna alls. Det gick lite si och så. Som tur var hade mamma tagit av alla kläderna så det var bara att spilla på.

Den tårta som inte hamnade i munnen utan ramlade ner i stolen la han helt sonika sitt tjocka lilla ben över och så var det problemet borta. Det var bara att vandra in i duschen efter tårtkalaset och duscha bort alla spår av den stora festen.

Efter denna rapport vill jag återknyta till de viktiga D-vitaminer vi talat om tidigare. I Land idag står att läsa att svamp innehåller stora mängder av denna vitamin. Nya studier visar att trattkantarellen innehåller så mycket som 20 mikrogram D-vitamin per hekto. Jaha, då blir det att springa till skogs och leta svamp då! Jag har varit ute och spanat och här har det varit mycket dåligt med kantareller tidigare. Men, kanske kommer de nu när det regnat så häftigt. Passa er för att ranta omkring i skogen till veckan bara för nu startar älgjakten.

Eftersom träningen i torsdags blev inställd på grund av skyfall föreslår jag att vi träffas på tisdag istället. Det ser ut att bli bra väder då, men om ni är osäkra så ring innan ni åker. Vi träffas kl 16.oo.

Grönfink och Bofink

Jag läste i DN häromdagen att ovanligt många grönfinkar och bofinkar dött i Sverige i sommar. De många dödsfallen har berott på en parasit som orsakat kraftiga inflammationer i fåglarnas svalg och kräva. Så synd! Hoppas det inte har drabbat de småfåglar jag hade här i vår och under försommaren. Det var mängder av grönfinkar och bofinkar vid mitt fågelbord och jag hoppas de kommer tillbaka nästa vår igen. Jag har ju redan förlorat de ladusvalor som alltid byggt bo i lagårn, så nu får det räcka med fågelförluster.

Visst är det väl så att det börjar bli höst. Lite sorgligt känns det allt när barnen går till skolan igen och sommarlovet är slut. Men, samtidigt blir det lite lugnare för Kaj och mig. Sommaren är väldigt intensiv för oss, så nu när alla ensilagebalar är rullade och alla bär är inplockade kommer det en lugnare period. Kanske man hinner med att träna sina hundar igen då. Macky känns väldigt bra och är rolig att jobba med. Han är i en härlig ålder och det känns stimulerande att få börja träna en unghund igen. När det gäller Rinas små tjocka pojkar så undrar jag allt hur det skall gå. Jag tror de är lika breda som långa och det ser väldigt jobbigt ut för dem när de skall försöka sig på att gå. Vi får väl införa stenålderskost på dem också så snart Rina har slutat ge dem mat!

Så en mycket glad nyhet: Pink Floyd har fått polarpriset i år. Det är jag väldigt glad för eftersom deras skiva "The Wall" är min stora favorit genom tiderna. Jag har ännu inte stött på någon skiva jag tycker är bättre än denna. Så: Grattis Pink Floyd!

Jag har några barntankar kvar. Kanske det är dags för någon sådan:

* När man blir gammal snor hjärnan runt och på den andra sidan har den en annan hårfärg.

* Gamla människor blir för små inne i huden och då sugs huden in.

* Mormor och morfar blir inte så lätt arga för de är så gamla och har inte så mycket argt kvar.

* Gamla människor dansar inte snabba danser. För i så fall skulle de kunna snubbla på varandras käppar.

Nyttan av en ko

Det här en faktauppsats om en ko, skriven av en mellanstadieelev. Är den inte underbar!

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll.
Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning. Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Träning

Rina och valparna mår hur bra som helst, så jag tror vi skall ta och starta upp träningarna nu. Vi träffas på torsdag kl 16.00.

Här är de första bilderna

Idag har jag tagit mig för att fota valparna en första gång. Bilderna är som vanligt inte de bästa, men man ser i alla fall hur pojkarna ser ut. Den första valpen är mycket lik Rina. Det som skiljer är egentligen bara den svarta fläcken uppe på huvudet.

Den andra valpen är mer normalt tecknad. Dock har han ett öra som är till hälften vitt. Nu blir det spännande att se hur de kommer att jobba när de blir stora. Växer gör de i alla fall så det knakar så snart kan vi gå ut till fåren!
Rina opererade även bort livmodern vid kejsarsnittet och var lite hängig de första dagarna, men nu har hon piggat på sig.

I veckan fick jag mail från Sari i Finland. Hon skall delta i VM i agility med Iiro! Så fantastiskt roligt det var att höra. De deltar i Finlands lag på fredag den 26 september och skall gå två banor. Kaj och jag bestämde oss för att ta en semesterhelg i Helsingfors för att få se dem tävla. Mamma följer också med så det blir dubbelt roligt. Det var ett tag sedan vi träffade henne.

Det var inte helt lätt att boka sittplatsbiljett till VM:et skall jag säga. Jag fick en länk till sidan och trasslade mig igenom det själv. Den mesta texten var på finska så jag fattade egentligen inte något. Jag tryckte bara där jag tyckte det såg lämpligt ut att trycka. På något vis kom jag i alla fall framåt så nu har vi tre biljetter till fredagens lagtävlingar. Oj, vad det skall bli kul!

Nu har Rina fått sina valpar!

Ja nu är det äntligen klart. Rina har valpat, eller rättare sagt: veterinären har plockat fram hennes valpar! Hon hade bara två valpar och de kunde hon inte få fram själv. Natten har vi sålunda tillbringat på veterinärstationen i Vännäs. Rina är lite moloken idag, men annars funkar allt bra och hennes valpar är väldigt pigga. Tacka för det; de har ju sex spenar var att smaska på!

Gustav!

Idag har jag passat Gustav en stund när mamma och pappa varit på jobbet. Tänk att det är så härligt med barnbarn!

Mormors lilla mums älskar att stå i fönstret och titta på hundarna, bilarna och alla traktorer på gården. Då får ju så klart mormor också stå i fönstret och titta. Inte helt kul, men vad gör man inte. Dessemellan är det mycket bus och mycket skratt. Det är så härligt nu när Gustav blivit lite äldre. Man märker hur han lär sig nya saker för varje dag.

Idag var det alldeles för regnigt för att vi skulle kunna gå ut (det har kommit 60 mm på två dygn!) så vi fick busa på inne. Gustav har börjat gå! Han gick nog 3 - 4 steg från ett skåp till mormor och det firades med massiva applåder. Som tur var kunde Kaj i alla fall gå ut och när Kaj sätter sig i traktorn och kör runt på gården är så klart Gustav mycket intresserad. Jag tror nog han kommer att bli bonde när han blir stor. I alla fall traktorförare...

Ni som bor i närheten har alldeles säkert läst den intressanta artikeln idag i Örnsköldsviks Allehanda om våra besprutade grödor i Sverige. För er som inte gjort det kan jag berätta att Svenska Naturskyddsföreningen genomfört ett projekt kallat "Matens värstingar". Projektet slår fast att potatis sprutas i genomsnitt 7,5 gånger per år och jordgubbar i genomsnitt 6 gånger per år. Det är ju vad jag också tidigare rapporterat om här i bloggen. Svenska Naturskyddsföreningen är bekymrade över den slentrianmässiga användningen av bekämpningsmedel på potatisodlingarna. De säger vidare att "på jordgubbar och även annan frukt och grönt används bekämpningsmedel i större utsträckning än i övriga jordbruket". Om man inte kan hitta ekologisk potatis i affären föreslår Svenska Naturskyddsföreningen att man skall försöka köpa sorter som är tåliga såsom Princess och Ditta. Det man verkligen skall försöka undvika är sorter som Bintje och King Edward. Dessa två sorter är mycket populära men dessvärre väldigt känsliga och måste sprutas många gånger under en säsong.

Eftersom jag vet att det finns de som undrar hur det går med Rina och hennes små "Bigrinisar" kan jag rapportera att de inte kommit ut än. Jag har räknat med att de skall komma imorgon, men Rina är så lugn i kväll så det kanske dröjer ännu någon dag. Jag kommer att skriva en rad så snart valparna är födda.

Sommar och bad

Så varmt och härligt vi haft det ett tag nu. Jag har ändå lyckats plocka en hel del blåbär och hjortron, men det har nästan varit lite för varmt för att vara i skogen och på myrarna. Hundarna är så klart med när jag plockar bär. De busar så väldigt till att börja med och blir hiskeligt trötta och varma efter en stund. Jag har fått ta korta pass och varvat med uppfriskande dopp i älven.

Annars är skogen mycket kul för vovvarna. Rina har funnit en grotta under en bergklack där hon rumsterat om väldeliga. Hon gräver och står i och jag undrar om hon fått för sig att hon skall ta och placera sina valpar där! Kanske bäst att inte ta henne med till skogen framöver, för nu är det bara en och en halv vecka kvar till valpning. Big han ser som sin uppgift att vakta mina bärhinkar och ingen annan hund får komma i närheten av dem. Undrar varför han fått de idéerna.

Jag glömmer aldrig schäfern Jack som vi införskaffade efter att ha haft inbrott i huset. Han var en ganska märklig hund. Extremt jobbig var han när vi var ute. Han hade hur mycket energi som helst, men inne var han mycket lugn och sov för det mesta. En gång när jag plockade lingon hade jag Jack med i skogen. Han störde mig väldigt, som alltid, när jag plockade bär. Han skulle hela tiden vara vid samma buskar som jag och var mycket intresserad av mina händer som for fram och tillbaka över buskarna. Han åt dessutom bär. Till slut blev jag rasande och röt åt honom att finna sig ett eget bärställe. Han lufsade iväg och jag fick arbeta ifred. Bra, tänkte jag, nu har jag kommit på vad jag skall säga för att få honom att lugna ner sig och lämna mig ifred. Jag fortsatte att plocka och när jag sent om sider rätade på ryggen fick jag syn på Jack. Han stod och mumsade bär ur min stora hink! Han hade verkligen hittat ett mycket bra bärställe! Rackarns hund.

Macky har väldigt trevligt i skogen. Han har fått för sig att han skall äta det mesta. Tidigare i sommar, när mamma var här, lyckades han slurpa i sig en hel orm. Jag hann inte få tag på ormen för den slank ner i Mackys gap lika smidigt som när ormen själv sväljer sitt byte. Jag var naturligtvis orolig att han skulle bli sjuk eller om han blivit biten om ormen levde, men inget hände. Macky var lika glad som vanligt de efterföljande dagarna. Nu har han fått för sig att han skall äta svamp. Jag får hoppas att han är lika duktig som fjällkorna på att känna vilken svamp som är ätbar.

Nej, det bästa för hundarna är nog ändå badet. De älskar när jag är med och simmar med dem. Det gör inte jag däremot! Big simmar omkring med ett galet uttryck i ögonen. Ibland sprutar det vatten ur hans hängande mungipor och han simmar alltid rakt på mig! Han älskar att bada och dyker gärna i vattnet, men jag undrar varför han ser så galen ut.

Jag har tänkt mig att vi skall träna på tisdag till veckan. De som kan komma redan vid 4-tiden kan komma då. Jag tror nog vi kommer att hålla på ganska länge så ni andra kan komma när ni får tid.