Träningsrapport

Vilken härlig kväll det blev idag! Solen kom tillbaka och varmt och gott blev det igen. Kanske lite för varmt för fåren, men då fick hundarna tänka på att ta det lite lugnt och det är ju inte fel det heller.
Jag var bara tvungen att lägga in en bild på Bodils Gil högst upp. Hon är ju helt otrolig! Hon är 13,5 år gammal och vallar fortfarande. Vad blir det om man jämför med en människa? 95 år!!
Är det möjligt?...
Hon hör dåligt, kanske ser dåligt och är lite långsam men hon tycker det är så kul med vallning. Idag gjorde hon ett ganska långt hämt och lyckades hinna upp fåren. Oj, så kul för Gil.



Ingrid och Nalle kom och jag fick äran att gå med honom. Tack för det! Nalle är vansinnigt kul att gå med och han gjorde enorma framsteg idag. Det är mycket vallning i honom och han är så enkel att lära. Han verkar fatta direkt.

Dessutom är han så väldigt lydig. Ingrid har gjort ett mycket gott grundarbete och då är det ju ingen konst alls.

Nalle är snabb och har stenkoll på fåren, men kan också gå lugnt och fint när man ber honom göra det.

Tarmo kom så klart med Birk och Nero. Tyvärr hann jag inte ta kort av dem och inte heller av Jocke med Jimi. Jag vet inte vad jag håller på med. När det är vallning glömmer man så lätt allt annat. Kanske Jocke har någon fin bild. Han brukar ju vara snäll och skicka.

Nero och Jimi gick det galant med. Det är också kul att se att Jocke direkt fattat hur han skall gå med sin hund. Det kommer att gå väldigt bra för dem framöver. Det är jag säker på.

Birk segade på i utgången igen, så vi får ta och testa lite nya metoder nästa gång. Det är bara hämtet som krånglar lite för honom. Annars är han klar.

Faktiskt tog jag en liten bild på Kelly, så hon kan väl få vara med för en gångs skull.

Jag försökte ta några bilder på Sörens son och Hampus, men jag hann inte med. Jag skulle nog ha fotat när Hampus låg still och väntade på sin tur.

När jag kollade korten fattades Hampus helt på ett kort, på ett var bara svansen med och resten var extremt suddiga. Vilket betyder att han jobbar på som bara den. Han är en lustig liten rackare, Hampus, han jobbar hela tiden men det går lugnt till i alla fall. På något konstigt vis. Han röjer inte, men han har ett visst, ganska nära, avstånd till fåren och det behåller han hela tiden.

Sören och Tyson gick en kort sväng också, men sen var de tvungna att åka hem och mjölka getterna så de hann inte så mycket tyvärr. Men, som tur är finns det många torsdagkvällar på ett år.

För att inte frångå mina principer så slänger jag in en liten fågel på slutet.

Tänk att det måste ha funnits grönfinkar också tidigare i mitt liv och på min gård, men jag har aldrig förr sett någon!