Jordgubbar och potatis

Jag har fått en hel del intressant och skrämmande information skickat till mig om hur våra grönsaker, frukter och potatisar behandlas innan de hamnar i affären. Jag kommer att skriva mer om det senare. Jag kan säga så mycket som att dessa nya uppgifter bara bekräftar mina tankar och farhågor.

Som tur är inköpte jag i våras ett antal jordgubbsplantor. Bra det, för nu skall i varje fall inte jag köpa en enda jordgubbe till om det inte är så att den är ekologiskt odlad. Jag skall försöka få till ett större jordgubbsland och provade i år med att täcka landet med tidningar. Ovanpå det har jag lagt hö. Jag hoppas verkligen det kommer att fungera. Att rensa jordgubbsland är slitigt, men i år ser min ogräsbekämpningsmetod ut att hålla måttet. Och som ni ser så börjar det finnas några röda bär i landet. Söta och goda är de som bara den.

Det blir väl inte så många gubbar i år, men nästa år hoppas jag på stora skördar! I vinter får vi nöja oss med vinbär, hallon, blåbär och hjortron. Jag tog med mig hundarna på en skogspromenad för att se hur det blir med bär i år och det ser ut som att jag skall kunna få några hjortron i frysen. Vad är väl godare än hjortron och grädde till eftermiddagsfikat! Inget kaffebröd går upp mot det. (Nja det skall väl vara de där goda arraksbollarna då...) Tyvärr tror jag det blir dåligt med blåbär. Det har nog varit alldeles för torrt för dem. Men det kanske går att få någon liter i kanterna på myrarna där det är lite fuktigare. I vilket fall som helst skall här plockas bär i år, för på affären tänker jag inte handla någon frukt. Om de inte kan erbjuda KRAV-produkter förstås.

Hundarna tyckte det var varmt med skogspromenad idag och lyckades hitta ett vattenfyllt dike. Svalkande och skönt!

Vi har ett väldigt tjusigt potatisland i år. Fullt med raps!

Tyvärr glömde Kaj bort att vi skulle sätta potatis på åkern bakom lagårn, så han sådde raps på hela fältet. Jag tänkte att det nog inte skulle bli så stora problem att sätta potatis i alla fall för potatislandet kupas ju så många gånger. Aj, vad jag bedrog mig. Rapsen har bestämt sig för att den verkligen hör till floran i mitt potatis- och morotsland. Kaj har kupat potatisen tre gånger maskinellt nu, men rapsen frodas hur tjusigt som helst. Idag förstod jag att nu finns inget annat att göra än att ta till manuell bearbetning. Jag har dragit raps i halva landet nu. Vackert blir det men ack så ryggen värker. En del av den uppdragna rapsen bar jag in till de två grisar vi har. De tyckte att den manuella ogräsbekämpningen var alla tiders. Det blev ett riktigt rapskalas.

I helgen var jag och hundarna inbjudna till Olofsfors bruk för att hålla en vallhundsuppvisning. Big tyckte det var härligt och var hela tiden på hugget. Jag lyckades bra med visningen tycker jag och fick till och med till en vallning där en av hundarna styrde fåren runt de två andra som låg still. Himla kul. Jag hade med mig Kelly, Big och Rina. Jag tycker nog att Rina har blivit lite bredare över ryggen nu, så förhoppningsvis bär hon några små "BigRinisar" i magen. Till veckan skall vi åka och ta ett ultraljud på henne. Då får vi se vad som finns.
Innan uppvisningen på Olofsfors bruk drabbades jag av en intensiv renlighetsiver: jag borstade hundarna så de glänste och rusade in, klädde av mig och stoppade shorts och linne, tillsammans med tvätten i tvättkorgen, i tvättmaskinen. Sprang upp i duschen och kom sent om sider på att jag inte hade min nya tjusiga mobiltelefon i närheten. Givetvis! Den låg i shortsen som snurrade runt i tvättmaskinen. När jag äntligen fick ut den var den ca 40 grader varm och luktade riktigt gott av tvättmedel. Jag har försökt torka den ett par dagar nu, men jag antar att det är kört med den mobilen. Jag har plockat fram min uråldriga mobil igen och faktiskt funkade SIM-kortet i alla fall. (Så klart; det heter ju "SIM") Det var bra för de flesta telefonnummer fanns kvar. Jag brukar få så många fina bilder på barn och hundar skickade till min mobil. Jag måste upplysa om att nu går inte det. Min gamla mobil kan inte ta emot bilder.